Elin Skriver

Börja dagens text med "Leksaken på golvet framför mig var..." och se vart det tar dig. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Någon får ett telefonsamtal som vänder upp och ner på hela deras dag. Skriv och berätta vad som händer. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

 Jag vet fortfarande inte vart mormors juvelsamling tog vägen. Varken mamma eller hennes syskon säger att de tagit den. De har bara bråkat ohejderligt och beskyllt varandra. Nu önskar jag mer intensivt än någonsin att den fanns här. Det skulle kunna lösa alla mina problem.

Börja dagens text med "Jag vet fortfarande inte..." och se vart det leder dig. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Kära Astrid Lindgren. Du är en av de mest inspirerande personer som levat. Oavsett om det handlar om att skriva, eller bara vara en bra människa så har du alltid varit en bra förebild. Du har alltid stått upp för de svaga och velat alla väl. Eller, det kan ju egentligen inte jag veta, men det är den bilden man ser av dig. Inte bara tog du världen med storm med dina barnböcker om Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Ronja Rövardotter och Mio min Mio, du la dig också i politiska debatter när du ansåg att det var nödvändigt och använde ditt inflytande till att göra gott i världen. Du var den typen av influenser som faktiskt använder sin makt till att bidra med något bra. Kanske är det just det att du aldrig bad om den makten och det inflytandet som du fick som gjorde att du fortsatte att vara så ödmjuk och givmild. Jag önskar att jag hade fått träffa dig, kanske mer för dig som person än för dina böcker, men oavsett vilket så är du den författare jag ser upp till mest. Vänligen, Elin

Skriv ett brev till en författare som inspirerar dig. Varför finner du den här personen så inspirerande? Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Jag brukade drömma om nätterna och det jag drömde blev ofta sant. I drömmen var jag en tjuv i natten. Jag var på flykt från någonting, jag vet inte vad. Eld kantade gatorna och det blev svårt att ta sig fram. Jag svängde höger istället, men elden tog sig där med. Jag var för feg för att fortsätta och vände om. En känsla av misslyckande infann sig hos mig. Lite visste jag när jag vaknade att det här också var en sanndröm.

Idag är de enda direktiven att din text innehålla orden eld , tjuv , drömma och feg . Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

"Fem, sex, sju, ått." Danslärare räknar in dem till musiken. Den är poppig och fartfylld. Hon börjar dansa och Lena försöker följa efter hennes rörelser, men hinner inte riktigt med. Det går för fort. "Höger fram, bak och hopp. Såja!" Dansläraren peppar dem, men det får bara Lena att känna sig ännu sämre. Hon snubblar på sina fötter. Tårarna bränner bakom ögonlocken.

Idag ska du skriva om dans. Vad är omständigheterna? Vilka dansar? Och varför dansar de? Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Det var fortfarande en tidig vårdag när Emelie satt på stranden, trött på livet och alla som bara verkade svika henne. Även fast solen sken så var det kalt i luften, men hon ville inte gå hem för att hämta jackan. I själva verket ville hon aldrig mer gå hem. Hon satt liksom fast i sanden, kroppen var för tung för att flytta på. Det var flera timmar sedan hon stack hemifrån under ännu ett bråk, men hon förmådde sig inte att resa sig. Förmodligen hade de slutat bråka vid det här laget. Pappa hade kanske gett sig av i bilen och mamma höll säkert på att ordna i köket eller städa. Det var hennes sätt att ta ut sin ilska på. Om hon inte drack. Då borde Emelie kunna smyga in utan att bli upptäckt. Ett gäng kommer gående en bit bort på stranden. De skrattar och bråkar med varandra. Det ser ut som att de har roligt. Avundsjukan hugger till inne i Emelie. Kunde inte hon också få vara där lite längre ner på stranden och skratta med sina kompisar? Istället sitter hon ensam här upp och fryser. Hon ...

En bild säger mer än 1000 ord sägs det. Skriv en text inspirerad av den här bilden. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver det här för dig, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

"Vad letar du efter?" Klara rycker till, omedveten om att lillasystern kommit in i rummet. "Det ska du ge fan i", svarar hon och drar ut skrivbordslådan. "Stick!" Hon bläddrar bland pappren i lådan. "Jag tror inte mamma vill att du ska rota i hennes saker." "Och?" Klara stänger skrivbordslådan igen. "Mamma är inte hemma, och det hon inte vet något om kan hon ju inte bli arg på, eller hur?" Lillasystern får en menande blick och Klara öppnar nästa skrivbordslåda, våldsammare i sitt letande nu. "FAN", säger hon aningen för högt, när hon inte hittar där hon söker iden lådan heller. Så hörs ett surr från bokhyllan som avslöjar var mamma har gömt den. Klara ler, mamma har glömt att stänga av vibrationerna.

Skriv en dialog mellan minst 2 personer där den första frågar "Vad letar du efter?". Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Det enda som blev kvar var en överhängande trötthet. Hjärtat bankade och jag kippade efter luft. Det var över nu. Katja hade vunnit och jag var redo att ge upp. Det fanns inget mer jag kunde göra, inte en enda sak jag kunde komma på skulle rädda oss från henne. Maktlös satte jag mig ner med ryggen mot väggen. Varför skulle det vara så här svårt att vara hjälte?

Börja dagens text med "Det enda som blev kvar var...". Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Fötterna släpar sig framåt i små steg och Elsa stödjer sig på rullatorn medan hon går genom korridoren som går från hennes rum ner till matsalen. Benen värker som vanligt och hon längtar efter att få ta sin medicin. Då släpper förhoppningsvis värken lite i alla fall.  "Godmorgon Elsa", säger flickan i köket när hon får syn på den gamla damen med nyrullat hår. "Godmorgon kära du", svarar Elsa leende och tar sig bort mot sitt bord och slår sig ner på stolen. Det är ingen mer i matsalen. Hon är först upp som vanligt. Flickan i köket kommer bort med en tallrik yoghurt till henne. Nu kan hon äntligen ta sina mediciner. Efter frukosten, som består av en smörgås med ägg och kaviar, sätter hon sig framför tv:n i uppehållsrummet. Hon tycker om att sitta där. Inte för att hon alltid tittar så mycket på tv:n, men det är hela tiden folk som rör sig fram och tillbaka. Undersköterskorna som rör sig fram och tillbaka efter samma rutiner som alltid, som arbetsmyror. Hon hör en tele...

Elsa är 98 år. Hur ser en vanlig dag ut för henne. Skriv om det idag. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver det här för dig, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Nu är det dags för mig att skiljas från mina älskade strumpor. De har hängt med i många år och är att klassa som vintage vilket gör de extra värdefulla. På hälen finns det ett lufthål som hjälper till att lufta hälen på varma sommardagar och motverkar fotsvett. Självklart säljs de rena och nytvättade utan defekter. Hoppas att de ska hitta ett nytt bra hem och någon som kan hantera de med dem ömhet som deras fina tyg kräver.

Skriv en blocket-annons på dina gamla strumpor med hål på hälen. Var så säljande som möjligt. Kom ihåg att det inte finns några regler. Du skriver så mycket eller lite som du vill och på det sätt som du vill. Du skriver för dig själv, men om du känner dig bekväm så får du gärna dela din text med oss i kommentarerna. Lycka till!

Det var inte hennes hus längre, det var det längesedan det var. De som bor där nu hade gjort om mycket. Nytt golv, med sådan där fiffig värme i, har de lagt in, alla rummen är omtapetserade, taken målade, och värst av allt, det fina blommönstret i hörnet på hennes golv, det som hon själv målat dit, har de målat över med en tjock vit färg. Det ger henne ingen ro att se huset så här. Det känns fel, husets energi har helt förändrats. Hon önskar att huset fortfarande var hennes. Hon vill tillbaka till den tiden, tiden då allt var perfekt. Men kanske ska hon vara tacksam för att det står kvar. De flesta andra gamla hus har rivits. Egentligen borde hon kanske vara tacksam för att någon tar hand om och rustar upp det gamla huset så att det inte förfaller. Och trädgården, som var grann redan då hon, är om möjligt ännu vackrare idag.  Ändå önskar hon att allt var som det var när hon bodde i huset, för 248 år sedan. Nu rör hon sig obemärkt mellan väggarna och huset är inte längre hennes.

Börja dagens text med "Det var inte hennes hus längre..." och fortsätt skriva. Du skriver så mycket eller lite du vill. Om det blir 100 ord eller 1000 spelar ingen roll. Lycka till!

Skrivardröm, skrivardröm, skrivardröm. Orden förstör lite för mig, för jag vet inte om jag skulle säga att jag har någon skrivardröm längre. Självklart skulle det vara fantastiskt att få se en egenskriven bok inne i bokhandeln, men livet har så mycket att erbjuda. På min dator finns det flertalet mappar med olika romanprojekt, men att slutföra något är inte prioritet i mitt liv idag. Dygnet har bara 24 timmar och de 24 timmarna lägger jag hellre  på något annat. Jag vill skriva för att jag vill och inte för att jag känner att jag måste. En annan anledning är att jag vill bli bättre på att skriva. Ni vet en sån där bok som bara suger in er i berättelsen, den är välskriven, texten bara flyter på när man läser, och gränsen mellan orden på papperet och läsaren suddas ut. Det är inte längre ord på papper, utan målande bilder och du känner så starkt för karaktärerna, nästan som om du vore där. Framför allt förmågan av att illustrera känslor på ett så starkt sätt är något som jag vill bli...

Vad passar väl bättre än att börja den här utmaningen med att skriva om varför du vill skriva. Hur vill du utveckla ditt skrivande? Vill du skriva klart den där romanen, förfina dina haikudikter, skapa en bra rutin för ditt skrivande eller finna ny inspiration. Vad är ditt mål med att den här utmaningen, att skriva något varje dag i ett år? Vad är anledningen till att du antar utmaningen? Hur tror du att det utvecklar ditt skrivande? Ingen dröm är för stor eller för liten och ingenting är rätt eller fel! Vill du skriva i löpande text så gör du det och vill du skriva i listform så gör du det. Har du en helt annat idé? Kör på! Det är ditt liv, din utmaning och ditt beslut. Skriv och tänk på skrivande. Du får gärna kommentera med din text, eller länk till din text, i kommentarerna till detta inlägg eller inlägget med min text ikväll, men försök gärna hålla det till samma utmaning. Lycka till!