Det enda som blev kvar var en överhängande trötthet. Hjärtat bankade och jag kippade efter luft. Det var över nu. Katja hade vunnit och jag var redo att ge upp. Det fanns inget mer jag kunde göra, inte en enda sak jag kunde komma på skulle rädda oss från henne. Maktlös satte jag mig ner med ryggen mot väggen. Varför skulle det vara så här svårt att vara hjälte?
Kommentarer
Skicka en kommentar